Lady Elliot Island – Australiens Gömda Pärla

Resebrev från Australien
Skrivet av Stefan, resespecialist i Stockholm

Jag sov oroligt på natten då jag inte ville missa chansen att få uppleva detta magiska paradis i Australien. Det var mening att jag skulle besöka ön tre dagar tidigare men en storm och dåligt väder satte tillfälligt stopp för mina planer att besöka den sydligaste ön längs med det 230 mil långa och unika Barriärrevet. Bättre tur denna gång!

Under min uppväxt har jag hört mycket gott från min far och farfar om Lady Elliot Island som de besökt för 30 år sedan. Så jag ser så mycket fram till mitt besök.

Upp tidigt, en snabb frukost och en uppfriskande dusch innan taxin hämtade mig på hotellet i Hervey Bay och jag kunde säga: ”Take me to the airport”. Jag var här i Australien i slutet av november så det var redan ca 30 C på morgonen.  Hervey Bay är en populär destination för både turister och lokalbefolkning, men i november är det fortfarande ganska lugnt.

Väl framme på flygplatsen efter en kort taxiresa, checkade jag in vid den privata incheckningsdisken för Lady Elliot Island. Vi var 10 resenärer som skulle till ön, efter en kort väntan ropade piloten upp oss och ledde oss ut på flygfälten till vårt silverskinande flygplan.

Piloten gjorde säkerhetsgenomgången utanför planet som var ett mindre propellerplan. Vi gick ombord, piloten fick klartecken för start och accelerade på startbanan. Äntligen var vi luftburna och på väg till paradiset!

Mitt äventyr utgick från Hervey Bay, men man kan även flyga hit från Bundaberg, Brisbane eller Guldkusten. Efter en dryg halvtimme i luften, beundrandes vattenmassorna under oss, så skymtade vi slutligen målet för vår resa. Ön blev större och större ju närmre vi kom tills vi slutligen cirklade runt ovanför innan vi gick ner för landning.

Landningsbanan på Lady Elliot island går tvärs igenom hela ön och propellerplanet snuddade vid det gröna gräset, som är landningsbanan då det inte finns asfalterade vägar här. Efter att planet parkerat i skuggan i hörnet av landningsbanan, så kunde jag inte låta bli att känna mig stolt när jag gick tvärs över gräset på väg mot huvudbyggnaden. Stolt över det faktum att nu fick jag äntligen uppleva detta magiska paradis, efter att jag hört så mycket gott från både min far och farfar.

Ombord på planet fanns både dagsbesökare, som jag, och de som bokat ett antal nätter på ön, oftast 3–4 nätter för att i lugn och ro ta del av ön och de många snorklings och dykturer som erbjuds. Ofta ingår frukost och middag samt snorklingsutrustningen så det är bara att gå rakt ut i vattnet och börja snorkla.

 Vi hade alla fyllt i ett formulär där vi fick bekräfta och godkänna vilken nivå vi bedömde att vi befann oss på rent snorkelmässigt. Jag skrev ”Normal snorklingsnivå” och nöjde mig med det.

Man behöver ingen traditionell ”Stinger suit”, eftersom det är väldigt sällsynt med maneter runt Lady Elliot Island. Dock så kryllar det av färgstarka fiskar och rev runt ön och den naturliga lagunen på ena sidan av ön används oftast de yngre som inte kan ta sig ner i djupt vattnet från båten för att se ett av världens och definitivt barriärrevets finaste och gnistrande färgpalett.

Den andra sidan av ön, där fyren ligger, är lite mer avsides och här har man även lite mer sluttande rev-formationer, till skillnad från den lite grundare lagunen på andra sidan, speciellt vid lågvatten. Kustsidan vid fyren har två stora områden med oftast lite mer strömt vatten, som man kan snorkla i för att se lite större fiskar, såsom revhajar och stingrockor samt andra unika lokala förmågor som nyfiket simmar upp till dig för att säga hej.

Jag valde att följa med en grupp som var lite mer simkunniga och erfarna och det var med nyfikenhet och spänd förväntan som jag lyssnade på vår Dive-Master och ledare, när han gick igenom vårt program och säkerhetsföreskrifter. Innan jag visste ordet av så hade jag både utrustning på kroppen och modet i hjärtat att sjunka ner i vattnet och frekvent börja simma mot strömmen längs med det säkerhetsrep som arrangören hade lagt ut åt oss.

Strömmen var verkligen stark och svetten samlades på kroppen innanför våtdräkten när jag föreställde mig hur det måste vara att fastna i en utåtgående ström i vattnet, även om förståndet i mig vet att man inte ska kämpa emot strömmen utan enbart flyta med och signalera efter hjälp samt försöka simma åt sidan och komma ur fällan. Många förstagångsbesökare till Australien har ofta farhågor när dom är i vattnet att det ska komma både hajar och krokodiler och kanske även en Tyrannosaurus Rex, så fort man doppar stortån i vattnet.

Men vi som har lite mer kunskap och erfarenhet vet att det man ska tänka på när man besöker Australien, är i stället att dricka tillräckligt med vatten och skydda sig från den starka solen och använda myggmedel på vissa ställen, såväl som att undvika att överskatta sin egen simförmåga och hålla sig borta från strömt vatten.

Då jag är född och uppvuxen i trygga Sverige där vi alltid garderar oss mot allt mellan himmel och jord, så tog jag det lugnt och försiktigt i början, men efter en stund i detta kristallklara vatten med alla dessa fantastiska fiskar i regnbågens alla färger, så växte mitt mod mer och mer och till slut fann jag mig själv på lite djupare vatten lite avsides från övriga i gruppen. Det som fick mig att förstå att jag nu inte längre befann mig i en liten sjö i närheten av Mälaren eller Vättern, var när jag fick syn på den vitfenade revhajen på cirka en och en halv meter som glatt hälsade på mig när jag vände mig om i vattnet för att hitta balansen igen i vattnet.

Hajen tackade för mitt besök och simmade glatt vidare på nya äventyr och jag måste säga att jag fann mitt lugn ganska omedelbart efteråt, och blotta känslan av att befinna mig i detta stora hav tillsammans med min nya kompis med vassa tänder och extremt bra bitförmåga, fick mig att verkligen uppskatta hur otroligt vacker och värdefull vår oändliga biologiska mångfald på denna planet är.

Eftersom jag hade lite bråttom när jag valde snorkel så resulterade det i att jag svalde en del saltvatten under utflykten i vattnet, och det fick mig att i stället för att åka på ännu en snorklingstur på eftermiddagen i stället uppleva det som fanns att erbjuda på land och även titta  närmare på övernattningsmöjligheterna och restaurangen där man äter sina måltider när man övernattar på ön.

Anläggningen har även en mindre pool man kan svalka sig i, samt en souvenirbutik och reception för gästerna som stannar över natten. Själva hjärtat av anläggningen är dykshoppen där man hämtar ut sin utrustning och bokar upp sig på de olika dykturerna som finns. Jag fick även en väldigt givande föreläsning till fots, när en kunnig och kompetent guide, vandrade runt på öns stränder och vi tittade bl. a på de pinnar som var nedkörda i sanden på vissa ställen för att märka ut var sköldpaddorna hade lagt sina ägg, vilket de gör mellan november och mars månad. (Arterna är Hawksbill, Green samt Loggerhead-Turtles)

I slutet av dagen var det så dags för alla endagsbesökare att bege sig mot sina respektive flygplan som skulle ta dem tillbaka till fastlandet. När jag återigen gick över gräset mot mitt skinande flygplan och sjönk ner i sätet och hörde det välbekanta klicket när bältet spändes fast, och kände hur vi rytmiskt skumpade runt över gräset för att komma till vår startpunkt i ena änden av det gräsbelagda flygfältet, så var det en mening som ekade i mitt inre som ett mantra från havets djup:  

TILL DENNA PARADISÖ KOMMER JAG ÅTERVÄNDA!

Kontakta oss om du vill ha en offert på en resa till Australien och Lady Elliot Island.