Dykning med vithaj i Australien – en oförglömlig upplevelse

Resebrev från South Australia.
Skrivet av Stefan, resespecialist i Stockholm.

Med nervösa steg klev jag baklänges ner i vattnet. Trots våtdräkten kände jag kylan från de 15-gradiga vågorna. Jag tog ett djupt andetag, stoppade regulatorn i munnen och sjönk sakta ner under ytan.

Buren jag befann mig i var ungefär två gånger sex meter och tre meter djup. Oron över att vara bara några meter från själva huvudattraktionen förbyttes snabbt i ett märkligt lugn – och en känsla av att vara med om något nästan overkligt.

Vi var sex personer i buren, alla kämpade vi med att hålla balansen när vågorna kastade oss som i en tvättmaskin. Utan handtagen på insidan hade jag nog tagit tag i utsidan – något som inte hade varit särskilt klokt, med tanke på vem som rörde sig i mörkret utanför.

När jag berättade för min syster att jag skulle åka till Australien för att göra detta skakade hon på huvudet och undrade om jag var riktigt klok. Men det här hade jag drömt om länge. Det är trots allt inte många som kan säga att de har befunnit sig i havet bara några meter från dessa havets kungar och drottningar – och levt för att berätta om det.

Även om jag var skyddad av en stålbur pirrade det i kroppen att dela vatten med en gigantisk fisk med sylvassa tänder, som lätt skulle kunna dela mig i två om den ville.

Kvällen innan låg jag på hotellrummet och bläddrade i broschyren. Jag kände både oro inför det okända och en barnslig förväntan över att äntligen få möta dessa mäktiga varelser.

Neptun Islands – där äventyret börjar

Vi befann oss tre timmars båtresa från Port Lincoln i South Australia, på väg ut till Neptun Islands. Tidigare samma dag hade vi simmat med sjölejon – lekfulla och nyfikna, en total kontrast till vad som väntade senare.

Resan började i hamnen i Port Lincoln med genomgång av säkerhetsregler och kontraktsskrivning. Det kändes nästan overkligt att skriva under ett papper där det stod att detta var frivilligt och riskfyllt – men jag tvekade inte. Det här var ett ögonblick jag ville uppleva.

Vi gav oss av i mörkret tidigt på morgonen. Vågor slog mot skrovet men kaptenens lugn och guidernas självsäkerhet fick oss att känna oss trygga. Ombord pratade jag med andra deltagare – skandinaver, amerikaner och australiensare – alla med samma längtan: att få möta Australiens vithaj på nära håll.

När vithajen visar sig

Vi var indelade i fyra grupper. De två första var nere länge men såg ingen haj. Jag hann bli både nervös och besviken. Men så var det vår tur.

Tio minuter efter att jag gled ner i buren dök den första hajen upp. Kort därefter den andra. Två hannar, cirka 2,7 meter långa – nästan vuxna. De cirklade runt oss, nyfikna, som om de undrade vilka vi var.

Plötsligt försvann de. Vi trodde att det var över. Men så gled hon in – drottningen. En hona på 4,5 meter, lika lång som en motorbåt. Hon mötte min blick. Det var som att hon granskade oss, letade efter svagheter. Att vara så nära en så intelligent varelse, som funnits i miljontals år, var obeskrivligt.

Besättningen lockade henne närmare med en fisk på krok. Jag såg hur hon dök, sköt upp ur vattnet, tog bytet i käkarna och landade med ett enormt plask framför oss. Ett ögonblick av rå styrka och ren skönhet.

Ett minne för livet

När våra 30 minuter var över ville jag knappt lämna buren. De fick ropa åt mig att gå upp. Jag var sist upp, men med ett leende som nog sträckte sig från öra till öra.

På vägen tillbaka till land gick jag igenom bilderna från min GoPro. Jag hade fått med nästan allt. Senare på kvällen köpte jag några kylskåpsmagneter i hamnen i Port Lincoln – små minnen av ett stort äventyr.

Nu pryder de mitt kylskåp här hemma i Sverige, där jag kan bada i Mälaren utan att bekymra mig för vithajar. Men jag känner mig fortfarande hedrad över att ha fått uppleva detta möte med havets jättar.

För dig som funderar på det kan jag bara säga: gör det. Det är ett äventyr du aldrig kommer att glömma.

Kontakta oss om du vill ha en offert på en resa till Australien.